FIRE eller inte FIRE?

 FIRE communityn är stark i Sverige (och kanske övriga världen också?). Jag är kanske inte en person som tillskriver mig till FIRE-världen rakt av men en del av tankarna är tilltalande. Jag skriver några rader om mina funderingar så kanske det finns andra därute som har liknande funderingar?

Det är främst två områden som jag har funderingar kring, den första gäller egentligen innebörden av "finansiellt fri" och den andra gäller fokuset som de flest FIRE-anhängare har.

Om vi börjar med vad "finansiellt fri" verkligen betyder så tror jag att det är högst individuellt (såklart). Många tillämpar 4%-regeln här. För egen del kommer jag inte kalla mig finansiellt fri bara för att jag kommit upp i ett portföljvärde så att jag kan tillämpa 4% regeln. Jag menar bara för att jag ett normalår (eller som ett snitt över 3-4år) kunnat leva på en viss summa så betyder inte det att jag kan säga upp mig och kalla mig finansiellt fri, i mina ögon. Säg att jag behöver 20 TSEK/månad för att gå runt, det blir 240 TSEK/år (vilket skulle kräva ett portföljvärde på 6 miljoner, men det är en sidosak i diskussionen), men om jag skall kalla mig finansiellt oberoende så måste det finnas än mer kapital. Om jag som "ung pensionär" skall ha ett gött liv vill jag kunna unna mig saker som sticker ut och ibland då skulle slakta "snittkostnaderna" jag skulle ha (de 20 TSEK som jag har som exempel ovan). Säg att jag vill unna mig en "gubb-cabbe" på äldre dar, ja det året spricker ju budgeten och den listan kan göras lång, lyxsemester till Maldiverna á 100 TSEK, en sommarstuga!, ett grymmekalas när man fyller jämn 10-åring, en motorcykel, en segelbåt, .... Ja ni ser, det behövs mer pengar i kassan!

Dock skall jag även poängtera att 4%-regel bygger på att kassan aldrig skall ta slut. För min del så är det helt ok om jag börjar nagga på kassan så att den blir väldigt tunn framåt 75-80bast. Då tror jag inte det behövs så mycket pengar för att gå runt. Dessutom är det rimligt att tro att man sitter på ett boende med upplåsta pengar som vid något tillfälle frigörs (som senast kanske när man flyttar till gammelhemmet...).

Finns det någon som håller med om resonemanget eller är termen "finansiell frihet" definierad och skriven i sten utifrån 4% perspektivet?

Min andra undring kring FIRE fenomenet gäller fokuset som många inom "communityn" har. Det verkar vara ett extremt fokus på just kostnadssidan och många lever efter någon minimalistisk filosofi, helt enkelt sparar/gnetar/snålar nu för att kunna unna sig senare. Missar man inte en del av livet då?

Kanske är det så att de jag läser via bloggar och andra kanaler är just om dessa minimalistiska personer, kanske är det så i själva verket att det finns många fler som har ett "normal-sansat" ekonomiskt sinnelag, men dessa personer kommer inte fram i samma utsträckning?

Hursomhelst min syn på sättet att uppnå FIRE är delad på tre ben. Som jag ser det kan man jobba antingen på kostnadssidan, eller intäktssidan, men även med placering/förvaltning.

För min del är jag inte alls intresserad av att verkligen aktivt jobba på kostnadssidan. Visst jag är inte dum i huvudet och köper vad som helst och jag ser över elavtal och bolån då och då, men jag köper luncher på stan och prylar och utrustning som jag anser att jag behöver. Jag är inte alls intresserad av att snåla nu för att lyxa senare, jag vill inte förringa mina barn någonting bara för att jag är en snåljävel. Många anser att det är de små utgifterna som gör dig rik, kanske ligger det något i det men jag vill ändå tro att man med bra inkomst och vettiga placeringsstrategier och "bara" ett rimligt ekonomiskt förnuft kan bygga upp ett stort kapital.

Nej,  mitt fokus ligger helt klart på intäktssidan och placeringssidan, det tycker jag är skitkul och lägger även mycket tid på (ofta blir det en halvtidstjänst i veckan på detta, lite mycket tycker familjen ☺). Så vad gör jag då för att öka intäktssidan, ja det korta svaret är: Inte mycket (tyvärr). Jag tycker det är viktigt att ha en bra utbildning, det är i alla fall en bra grund och har du det så kan du lättare byta jobb och få upp din lön. En bred utbildning ger dig en större "Addressable market". Att byta jobb är bevisat av stort sätt alla fackförbund att det hjälper din årliga löneökning. Självklart kan man också stanna hos samma arbetsgivare hela livet och klättra till toppen, men det är nog bara ett fåtal förunnat, så dina chanser på en bra och hög livslön blir bättre om du byter jobb då och då. Jag är själv ingenjör och har jobbat med försäljning av industriprodukter den största delen av livet och byter jobb/tjänst var tredje år eller så. Funkat bra för mig. 

Sedan finns det klart andra sätt att öka intäktssidan med allt vad det kan vara, skaffa ett extra jobb, sälj prylar, skaffa passiva inkomster, osv. För min del har jag inte kommit dit men skulle gärna skaffa mig någon form av passiva inkomster, men det är kanske ett kapitel som kommer i en annan del av livet.

Sedan har vi såklart placeringssidan av att öka kapital. Hur skall man bäst öka portföljvärdet?  Här finns det otroligt många strategier och jag skulle säga att det inte finns något rätt eller fel, Åtminstone är det ingen som på förhand kan säga vad som är rätt eller fel. Vi är alla i olika faser i livet och vi är olika riskvilliga och kanske är det dessa två punkter som avgör vad vi har för strategier. Många väljer en utdelningsstrategi och den passar många, man kan klara det med ganska liten tidsinsats, det kan vara ganska passivt, ganska låg risk. Andra vill sitta och hårttradea och andra väljer alternativa investeringar. Som sagt inget rätt eller fel. Mitt val som passar mitt liv just nu är att fokusera på aktie (och fond) placeringar främst med tillväxt och värdeaktier, i huvudsak. Jag vill vara aktiv, jag vill ta risk (med rimlig risk/reward såklart), jag vill vara långsiktig.

Nu har jag skrivit av mig lite...skönt.

Men är jag ensam om dessa funderingar eller finns det fler som har liknande resonemang därute?

Kommentera gärna.